Nervositeten kommer smygande.

På fredag är det alltså dags. Den stora dagen. Dagen då det händer. Och nu börjar nervositeten komma krypande. Eller nej, där ljög jag, nervositeten kommer inte alls krypande utan har infunnit sig hos mig i minst 2 veckor. Man har istället blivit så van vid den nu att man inte tänker på det. Det hör till att gå runt med nervositeten gömd bakom alla andra tankar. Undra just hur det kommer vara i morgon. Och på fredag..?