Vad är det med beröm?

Varför är man alltid så lättflirtad och så himla mottaglig för beröm. Okej, mottaglig för det kanske inte är så konstigt att man är, eftersom alla vill väl höra att de är bra på saker som de gör. Men man kommer på sig själv med att bli stolt över så löjliga saker endast p.g.a. beröm. Som i morses. Blodgivningsdamen hade mig helt lindad runt sitt lillfinger när "sessionen" var slut. Det hela började med att hon berömde min tjocka, fina ven. Sen sa hon vid flera tillfällen att jag hade så himla bra blodflöde, för att avsluta med att jag hade varit hennes snabbaste patienten på hela morgonen p.g.a. mitt otroliga blodflöde. Och där sitter jag och känner hur stoltheten växer inom mig med tankar som "gud vilka bra vener jag har" och "jaa du, det är minsann inte alla patienten som går såhär snabbt och smidigt och har såhär bra blodflöde". Liksom, vad händer där i hjärnan egentligen, kan nån vara snäll att svara på det?