Jobb, träning och bruttankväll.

Efter mitt jobbpass idag har jag bara 3 pass kvar på stroken. Som jag vet nu i alla fall. Det känns både konstigt och tråkigt. Tycker ju det är så jäkla kul så hade gärna jobbat kvar ett par månader till. Hade nästan, men bara nästan, kunnat jobba gratis bara för att ha något att göra (om det inte hade rört sig om utebliven shopping då såklart). Känner jag mig själv så kommer jag nämligen intala mig själv de tre första lediga dagarna hur skönt det är och vara ledig och hur mycket jag ska passa på att njuta av det här. Sen ungefär den fjärde dagen kommer jag känna hur det börjar krypa i kroppen när all tvätt redan är tvättad, lägenheten är skinande ren och det inte finns så mycket mer att fixa med. Då kommer jag få panik och gå mig själv på nerverna. Och börja ta massa extrapass på McDonalds som jag egentligen helst vill slippa, bara för att ha något att göra. Det är bara att hålla tummarna för att min norska legitimation kommer illa kvick och jag inte hinner tråka mig själv till döds innan dess...